Blankvapen till uniform

Återigen har jag tittat i tredje delen av Les travaux de Mars ou l'art de la guerre av Allain Manesson-Mallet (1630–1706), utgiven 1685. Eftersom Manesson-Mallet tar upp det mesta kring krigföring och fortifikation, tar han även upp de stickvapen som tillhörde olika soldater och graders utrustning. Eftersom man även mötte turkar och andra östligt bosatta folk i fält, får även huggsabeln en presentation.

Inom den svenska armén fanns från 1685 två olika värjor. Infanteristernas kommissvärja hade en enkel parerstång, medan kavallerister hade dubbel parerstång och en S-formad sidobygel för fästet. Båda typerna var tvåeggade, och kunde användas både för stöt och hugg.

I slutet av 1700-talet ersattes värjan av en kort sabel, så kallad huggare.

Civila uniformer påbjöds för tjänstemän från slutet av 1700-talet, och högre tjänstemän skulle då bära värja. Detta bruk avskaffades först in på 1900-talet. Från 1840 fram till 1964 hörde sabel även till den svenska polisens uniform.


Lästips:
Holmquist, L. (1997). Först 1908 slapp provinsialläkaren att bära uniform, tvåhörning och värja. Läkartidningen, 94(1997): nr 46, s. 42-46.
Webbplats med militaria: Svenska militära blankvapen