Efter mitt förra inlägg kan jag visa prov på hur det ser ut då de små monstren varit och naggat på böcker - både utanpå pärmarna och i inlagan. Det är naturligtvis vanligt att det ut så här i äldre boksamlingar. Idag håller man odjuren borta.
Vilka insekter det är som varit framme här och gnagt kan jag inte svara på. Det är nog ett flertal arter som tycker om klister, trä, bläck, papper och allt annat som en gammal bok kan bestå av.
"Dödsuret har satt sina spår i litteraturen. En gång lyckades en enda dödsurslarv genomborra tjugosju foliovolymer i rät linje. En annan gång åt några dödsur upp en hel bokhylla med böcker och allt. Många sällsynta tvåhundraåriga böcker blev härvid offer för deras omättliga bokhunger. Vår moderna litteratur gynnas däremot aldrig av dödsuret. Det har en utpräglad smak för vad som är gammalt och fint." (1966, s. 16-17)
"Lepisma härjade också i de gamla biblioteken, då den särskilt fann bokryggarnas stärkelseklister aptitligt. Ja, det hände också att nattsmygarna åt själva bokstävernas trycksvärta, så att orden framstod som en ny renhet mot de gulnade sidorna. Men det finns också beskrivit[sic!] hur nattsmygar åt stärkelsehaltiga sidor så att själva bokstäverna föll ut!" (1988, s. 25)
Vi får kanske vara tacksamma mot vårt torra inomhusklimat, så att vi slipper detta sällskap hemma i den egna bokhyllan, även om klimatet där är lite för torrt för gamla bokband.
Och som om det inte vore nog med dessa insekter, finns här och var i gamla samlingar även spåren efter fyrfota gnagare. Men mer om dessa vid något senare tillfälle.
Litteratur:
Landell, N. (1966). Kom bara lite närmare! En bok om småkryp som sällskap. Stockholm: Bonniers.
Landell, N.-E. (1988). Dessa våra minsta. Ur skalbaggarnas kulturhistoria. Stockholm: Gidlunds.
Foto: Helena Backman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar